Gravplats B1 3 3A 884 Nätra kyrkogård

Så här skrev tidningen i samband med Teklas 70-årsdag.

Vital 70-åring i Köpmanholmen

Fru Tekla Holmström som på söndagen fyllde 70 år, har sedan sitt sjätte år varit bosatt i Köpmanholmen. Hon kan därför betraktas som genuin Köpmanholmsbo, visserligen inte av födsel men av ohejdad vana. Där har hon upplevt sin ungdom, bildat familj, fött och fostrat 7 barn och där njuter hon nu ålderdomens otium, tack vare folkpensionen och fri bostad av Forss A.B.

Fru Holmström kan f. ö. sägas vara en av prototyperna för samhällets arbetarhustrur från sekelskiftet, då industrialismen gjorde sitt segertåg i bygden. Hon har upplevt den tiden då männen arbetade 12 timmar om dagen vid sågverket - den enda industri som fanns i dåtidens brukssamhälle. Någon fackförening fanns det inte, likaså hade kooperationen te något inflytande. Tack vare det rådande kreditsystemet och att arbetarna oftast var arbetslösa under vintrarna, hade ortens handlande starkt grepp över arbetarna. Nog fick man köpa varor alltid, som nogsamt noterades i handelsmannen kladd, och nog blev man trakterad inne på kontoret - men räkningen kom alltid på vårkanten. - Det är en himmelsvid skillnad nu mot förr, säger fru Holmström.

När vi gifte oss 1903 hade vi en bostad om kök och skrubb och där fick vi bo kvar trots att barnskaran ökats till fyra. Till bosättningen skaffade maken en säng på auktion och sedan åkte han in till stan och köpte 4 stolar. Några enkla möbler hade vi förut, kommod förstås, jämte de husgeråd som kompletterade hela bohaget. Maken tjänade 30-40 kr var 14:e dag och med den inkomsten var det inte lätt att klara familjens ekonomi. Men det gick, tack vare att jag "gick borta" i familjer.

Svårt har det varit ibland, fortsätter fru Tekla Holmström. Under förra världskriget var det ju ont om mat och jag minns att vi gick hela milen för att komma över några liter mjölk.

Fru Tekla Holmström var gift med den i samhället kände arbetarveteranen Nils Holmström, som avled för några år sedan. Han var en reslig gestalt och utrustad med ett fint intellekt gavs han flera förtroendeuppdrag inom såväl den fackliga som politiska arbetarrörelsen. - Jag erinrar mig, säger fru Holmström vidare, när fackföreningen bildades 1918. Några dagar dessförinnan var jag i tvättstugan, Ryktet om den blivande fackföreningen hade givetvis inte undgått kvinnorna. Mina medsystrar förfasade sig över vad som skulle inträffa - nöd och elände - därest männen skulle gå in i en fackförening. Jag berättade detta för maken, men fick det lugnande och bestämda beskedet att den saken sköter vi själva. Därvid blev det också. Fackföreningen bildades och godkändes även av bolagschefen.
Min make tjänstgjorde f. ö. som kassör i avdelningen i många år och självfallet blev jag indirekt engagerad i hans arbete. I min makes frånvaro tog jag hand om redovisningarna och jag var förstås lite ängslig för att jag skulle göra någon felräkning. Så efter ett årsskifte -- sedan revisorerna reviderat - frågade jag maken hur kassan stämde. "Det fattas 34 öre", fick jag till svar. Förklaringen härtill var den att maken inköpt skrivpapper för samma belopp men glömt att notera detta i kassaboken.

Fru Holmström, som för sin ålder är ovanligt pigg och vital, berättar för signaturen många andra episoder från framfarna år, bl. a. om kooperationens genombrott i samhället, den folkrörelse som betytt så mycket för arbetarklassen. Men detta ges inte plats i denna artikel.

Gift 1903-09-20 med
Nils Holmström, född 1874-02-12 i Bredånger Ångsågen, Nätra, död 1946-07-17 i Köpmanholmen, Nätra. Fabriksarbetare i Köpmanholmen, Nätra.

Barn:
Artur Holmström, född 1903-12-14, död 1949-11-18
Aina Holmström, född 1905-05-15, död 1953-05-30
Verner Holmström, född 1907-07-08, död 1993-11-14
Johan Holmström, född 1908-10-11, död 1909-05-19
Ragnhild Holmström, född 1910-04-05, död 1980-12-16
Henning Holmström, född 1914-12-01, död 1963-05-26
Britt-Marie Holmström, född 1926-01-27, död 1927-01-29