Dyrare Flugbindning!

Som tidigare rapporterats har priserna på havsfiskutrustning ökat dramatiskt de senaste tre åren. Det beror på att metallpriserna i världen ökat. Det behövs en hel del metall för att dra ner ett bete till det djup som fisken står på.

Nu börjar världsmarknadspriserna slå även mot flugbindningsmaterial. Kroktillverkaren Partridge meddelar att de höjer priserna på sina krokar med 15-20% pga av ökade metallpriser. Troligtvis kommer fler kroktillverkare som ex Mustad att tvingas följa efter. Nu kan emellertid prishöjningarna dämpas av den stundande lågkonjunkturen. En lägre efterfrågan på metall från exempelvis bilindustrin borde kunna dämpa prishöjningarna och kanske till och med sänka priserna något. Om nu tillverkarna sänker priset när det lyckats få upp det? Tveksamt, men möjligt.

Det senaste året har även genetiskt odlade nackar, från exempelvis Whiting och Keough, ökat i pris. Det beror inte på ökade metallpriser men däremot på en ökad priser på spannmål. Oavsett om man odlar hönsfåglar för att de ska ätas eller om man ska göra prima tupphackel av dem så måste de få mat. Dessa matas nästan uteslutande med produkter som är tillverkade av majs och sojabönor.

Efterfrågan på majs är enorm i Nord-Amerika. I Mexico livnär sig fattiga människor på att äta majsbröd och i USA tillverkar man Etanol av majs. Det har faktiskt gått så långt att de allra fattigaste i Mexico inte har råd att äta majsbröd pga att feta Amerikaner nu mer tankar sina bilar med etanol. Det kan inte vara ekologiskt hållbart eller försvarbart i det långa loppet. Bilindustrin och även energiproducenterna borde ägna mer tid åt att forska om solenergi. Jorden bombarderas med 14 miljoner gånger så mycket energi som vi för närvarande gör av med. 14.000.000!!

Åter till flugbindningen. Naturligtvis måste producenterna av tuppnackar höja priset på produkterna när deras kostnader ökar. Hur det blir med priserna på indiska och kinesiska nackar är lite svårare att sia om. Man kan nog förvänta sig att priserna stiger även på dessa nackar. Men av andra skäl än ökade spannmålspriser. Indiska och kinesiska nackar är restprodukter som tas till vara på vid slakt av fågel som används mat. Vad dessa fåglar matas med vet jag inte men knappast med de bästa råvarorna. Om priset på dessa nackar ökar med än index så beror det på ökade lönekostnader. Asiaterna har gått från att tjäna ingenting till att tjäna lite grann. Som exempel kan nämnas att kinesiska fabriksarbetare fram till idag sällan eller aldrig fått betalt för övertid. Nu mer ligger den ersättningen på ca 7 kronor i timmen! Om andra fåglar som odlas fram för att bli flugbindningsmaterial också kommer att öka i pris är svårt att sia om. Det beror på vilken kost de får och i vilket land de odlas.

Har ökade priser en positiv eller negativ betydelse för flugbindningen i Sverige? Det finns två läger.

Ett som tycker att det är förskräckligt dyrt med allting. – ”En tuppnacke för 700:- aldrig. Då köper jag hellre flera av de billiga.” Tankevurpa! Om man köper en Whiting Bronze tuppnacke eller sadel så räcker den troligtvis hela livet för den normale flugbindaren. Och då har man kvalitetsfjädrar att binda med. De vanligaste flugbindningsmaterialen har så väl tilltagna förpackningar att de räcker nästan hur länge som helst om man binder för eget bruk.

Det andra lägret är av det mer positiva slaget. De anser att en ökad prisbild kommer att göra så att billiga flugor kommer att bli dyrare. Även dessa producenter måste betala det högre priset för flugbindningsmaterialet. Då menar man att följden skulle bli att flugfiskarna själva skulle börja binda flugor.

Comments are closed.